Annikas blogg

Vill inte fara på jobb i morgon !

att hitta på rubriker till inläggen… är inte alls bra på det nämligen.

Påsken är snart över. På torsdag eftermiddag ännu trodde jag att vi kanske skulle vara för det mesta hemma och tycka att det skall bli helt skönt att fara på jobb på tisdag igen.. Men ack så fel jag hade. Har haft program hela helgen.

M överraskade med att komma till Ekenäs och det var så roligt att träffa henne igen ! En verkligen trevlig överraskning.

Förövrigt har vi varit och gästat diverse personer och även själv haft gäster. Alltid roligt med besök.

I morgon blir det tidig väckning för mig… skall joina systern när hon skall köra ma´och pa´ till flygfältet. Sen skall vi kanske laga lite inbjudningskort eftersom hon snart åker till Mexico. Nog kan det vara så orättvist.

Men på kvällen skall vi få plättar eller vofflor. Eller kanske båda. Sandra ringde idag och bjöd oss till dem. Nam.. Har inte ätit plättar sen vi i somras satt på berget och stekte plättar vid öppen eld. Suck vad jag saknar sommaren. Särskillt när de bara lovar snö hela tiden. Fattar inte vad det är för dåligt skämt, det skall ju bli vår nu, inte vinter !

Men för övrigt har jag bara 7 arbetsdagar kvar… hahaa… skönt, skönt, skönt. Då skall jag äntligen ta i tur med skrivbordslådorna och klädskåpen. De behöver verkligen städas.

Nu skall jag så småningom börja dra mig ner, överväger om jag orkar duscha ännu ikväll, eller om jag skall lämna till morgonen… Tanken att varken duscha numera lockar inte så särskillt mycket (är så trött) men inte kl. 6 i moron bitti heller. Kanske jag far smutsig bara. Det är ju bara syrran som mest får lida av det.

Som jag redan i senaste inlägget berättade är jag trött. Super trött faktiskt. Kommer inte ihåg när jag senast skulle ha sovit en natt igenom utan att vakna åtminstone en gång.

Men i morse gjorde jag nånting som tyder på att det börjar vara riktit oroväckande.  Johan skall på jobb till kl. 7 så hans väckarklocka ringer 6-tiden. Jag vaknar till den ibland men brukar bra kunna somna om och blir inte alls störd på att den ringer. Erkänner att de morgnar då han snoozar 3 gånger, ja då kan jag vara lite irriterad, särskillt när han inte själv vaknar förän det ringt ett bra tag.

Men i natt vaknade jag kl. 4. Efter det sov jag knappt alls och dessutom drömde jag en massa konstigheter. Nå iallafall, kl 6 då Johans väckarklocka ringer, snäser jag åt honom om att han har ett fruktansvärt oljud för sig och att jag vill bara sova. För guds skull, hur svårt är det att förstå. Så vände jag ryggen åt honom och försökte sova ett tag till förän min väckarklocka ringde.

Jag somnade om och steg upp precis förän Johan gav sig iväg på jobb. Han sa ingenting om den lilla incidenten utan var sitt glada vanliga jag. Själv hade jag absolut inget minne om incidenten !

Ja, inte förän jag satt och drack morgonkaffe kom jag plötsligt ihåg att jag eventuellt sa ganska fult åt honom. När jag började tänka på det kommer jag svagt ihåg att jag drömde nånting om oljud och så väcktes jag ju naturligtvis av väckarklockan på samma gång. Så med andra ord har jag lyckar såsa ihop en dröm med verkligheten och Johan har fått skulden.

Ringde honom senare och han sa att jag faktiskt snäst åt honom… jag bad om ursäkt efter att jag berättat om min dröm och misstaget.

Tur så närmar sig veckoslutet och jag e dessutom ledig på månda´ännu så jag kan sova hur mycket jag bara kan och vill. På rådgivningen erbjöd hon nog sjukledigt men eftersom jag bara har 2 ½ vecka jobb kvar, vill jag verkligen inte ge upp numera. Jag hinner nog vara hemma sen alldeles tillräckligt !

Är trött som bara det, så det är kanske en sak som bidrar till att jag bara är så förbaskat irriterad.

Frågar en främmande människa ännu idag hur jag mår och sedan naturligtvis himlar med ögorna när jag säger när det kommer till tals om när jag har beräknat, spricker jag !!!

For the record, har jag gått upp endast 4-5 kg ungefär och magen är visserligen stor, men jag är i åttonde månaden ! Det finns en kurva som de prickar in på rådgivningen varje gång och måttena på min mage ligger precis lagom på kurvan.

Alla himlar inte över att magen är stor, utan det finns faktiskt de som säger att “du är ju inte alls så stor”.

Det som stör mig är inte alla kommentarer, utan att kommentarerna kommer av människor jag inte känner. Kunder jag träffar på jobbet t.ex.

Jag har ingenting emot att bekanta, vänner, familjen frågar men jag har inget behov att berätta åt mina kunder hur jag mår/mått, när babyn skall anlända etc.

Endel kanske tänker att varför bloggar man om man inte vill berätta om sig själv, men i bloggen skriver jag om det jag tycker jag vill berätta. Om jag säger åt kunderna att det är mitt privat liv och vill inte diskutera det med dem, anses jag vara oartig.

Till saken hör också att alla människor inte är så vänliga… själv har jag inte råkat ut för allt för grova kommentarer, men det har tyvärr andra. Det finns faktiskt en gräns om vad som på riktit är roligt.

“Fortsätter på kommentarsspåret. Idag har jag fått höra 1) att jag ser ut som en vandrande anka och 2) att min mage blivit helt enorm. Och 3) så var det en som imiterade mig genom att blåsa upp kinderna och hålla ut armarna framför sig för att illustrera en jättemage. Jag svarade med mitt bästa falskleende på alla tre. Himla apor.” http://loranga.wordpress.com/ 

Kallar nån mig för en vandrande anka, blir jag riktit förbannad och då får ni nog se en glimt av mina riktit sämsta sidor !

Okej, nu har jag fått avreagera mig, igen en gång. Tack för det.