Annikas blogg

Klockan är nu 8.50 och jag tittade mig just i spegeln. Förutom att håret står rakt upp, har jag rödsprängda ögon.

Inte av för mycket alkoholhaltiga drycker utan för av absolut just ingen sömn alls.

Vi har en så snäll son, men eftersom han är så liten ännu äter han även på nätterna. Så när vi kom hem 1-tiden la vi oss alla och sova. 02.30 vaknade sonen för han var hungrig. Efter att han ätit, la jag honom tillbaka i sängen, för att sen ta upp honom strax efter för att byta bajs blöja.

Han somnade strax om, men det gjorde inte jag. Pappan låg och sov naturligtvis hur gott som helst.

5- tiden vaknade han igen för att äta och efter det sov han oroligt för han verkade ha ont i magen.

Summa summarum av natten är alltså att jag inte sovit just nånting, så nu är jag så trött, att jag inte ens kan sova.

Vilken spännande midsommar. Kan inte vänta på att få lägga mig klockan 22 ikväll.

Igår var det igen en efterlängtad dag för många… vi firade vår syster när hon blev student.

En person hade sagt åt J att han inte förstår varför man firar studenterna. Inte har de ju åstadkommit nånting ännu. De har ju inget yrke.

Själv är jag inte av samma åsikt. Det är ju trots allt en milstolpe i livet. Men jag tycker också att nu börjar det på allvar. Nu skall studenterna välja vad de vill studera för att få ett yrke. Vad vill man göra resten av sitt liv. Okej så allvarligt behöver det ju inte vara, men de flesta vill kanske inte studera i 4 år i “onödan”.

Nu flyttar de flesta även till sitt första egna hem. Plötsligt skall man börja betala hyra, betala maten själv… Inte kanske alltid så lyxigt som man tänkt sig när man luggit hemma på sängen hos mamma och pappa, var man bott gratis och mamma har fixat maten framför näsan på en.

När jag ännu bodde hemma hos mina föräldrar brukade min far alltid dra ner mig på marken när jag drömde om lyx livet när jag skulle flytta hemifrån. “Vet du hur mycket mat, el, vatten kostar egentligen? etc.etc” Detta ledde till att när jag flyttade, bestämde jag mig för att fan ändå, det här skall jag klara, utan min pappas hjälp. Jag skall visa honom att jag klarar mig.

Nu är jag 26 år, har klarat mig utmärkt och är jäkla stolt. För faktum är att alla klara tyvärr inte det.

Skål på er studenter 2008 !