Johan är på gulej, så jag hade planerat en riktit skön lungn kväll för mig själv. Alexander har fått sin gröt och en skvätt med mjölk. Precis när han nästan somnat, tappar jag “boken om mig själv” i golvet. Helvete också.
När jag just va inte och se på honom, låttsades han inte ens att sova, utan åt med go ro på sin nalle. Dit for den lungna och sköna kvällen.
Det ordnade sig i Kela. Nu borde det vara klappat och klart för dem att betala en huisig summa på 300 € (-skatt naturligtvis) åt mig. Värst vad jag kommer att vara rik när sommaren kommer. Tur så börjar jag jobba den 17.augusti igen. Inte kan man slappa allt för länge.
Måste fara till Kela, idag igen. Stackars kvinnan vid disken, hon sjunker säkert under bordet när hon ser att jag kommer.
Förövrigt så är jag alldeles yr av dessa papper. Precis när jag trodde jag hade det klart för mig, pratade de i kors* på Kela och så blev det lite ändrade planer angående min semester etc. Huh, skall vara skönt när det här är klart.
*Fick motsatt information andra gången jag var dit. Har pratat med 2 olika personer + att ännu en tredje blev inblandad. Jag är ett hopplöst fall.
Jag har haft en så otroligt usel dag idag.
Nu tänker jag gå och sätta mig framför tv:n, gråta en skvätt och tycka synd om mig själv.
Nu har golvlampan gjort sitt. Alexander fick omkull den och nu är den sönder.
Dessutom har min telefon tydligen sagt upp sig. Den har fått stärv. Det har Alexander dock ingenting att göra med.
Nu har jag gjort någonting jag svurit att jag ALDRIG skall göra. Grupptrycket har gjort sitt.
Kvällen som skulle bli så rolig och som jag sett framemot hela veckan, blev platt som en pannkaka för min del.
Alexander sover och nu fixar Johan lite vardagslyx mat åt oss.
Jag har nog en så omtänksam man. Bättre kan man inte ha det.
Jag var in i en matbutik i går före jag for på jumppan. Hade bara ett par varor. När jag kom till kassan, satt tjejen i kassan och skrev troligtvis textmeddelande. När jag satt varorna på bandet tittade hon snabbt upp och satt bort sin telefon. Men hennes blick… ja, kunde blickar döda skulle jag inte varit på jumppan. Jag märkte helt klart att jag tydligen störde henne. I kassan brevid stod det två andra kassor och pratade vad de skulle göra på helgen.
Det är säkert kvällsarbete för de här tjejerna. Inte en livslång karriär. Men deras beteende var som om de var 10.
Man möter ofta människor som man märker att vantrivs med sitt arbete. Men inte någonstans finns det så många, som just i denna matbutik. Förstår inte hur köpmannen tillåter deras beteende.
Skulle jag vara riktit elak, skulle jag skriva tjejens namn här. För hon hade ju faktiskt en namnlapp. Men det gör jag inte. Så lågt tänker jag inte sjunka.
På dagens program står det träff med syster. Idag skall jag också besöka min arbetsplats och diskutera med chefen när jag skall anlända tillbaka till mitt arbete. Måste nämligen ta i tur med Kela pappren så småningom. Måste nog besöka själva Kela kontoret också. Annars misstänker jag att det ändå blir någo fel i mina papper.
Usch, jag bara avskyr pappers krig.