Annikas blogg

Jag är totalt ute och seglar när det kommer till teknik. Totalt ointresserad är jag dessutom också. Jag har inget intresse att lära mig heller, för jag litar på att nån annan kan det i familjen. Här kommer två exempel på hur out jag egentligen är.

Ett par veckor sen hemma hos min föräldrar. Vi sitter vid matbordet. Anna och Janne har en lokal blaska framför sig. På sista sidan är det en reklam om ringsignaler och spel man kan beställa.

Janne: Vem beställer nuförtiden sånahär mer !? Tänk att man ids betala massor för ringsignaler när man får de hur enkelt som helst på andra sätt.

Anna: ja-a.

Jag: (tänker tyst för mig själv.) Jag förfan. Hur skall man annars få någon annan ringsignal. Åtminstone på min samsung så var alla ringsignaler i telefon hemska. (Jag har varit min beställda ringsignal trogen i många år redan).

Johan: (omedveten om konversationen som pågått). Kanske man skulle beställa spel (SKÄMTAR!).

Jag: (återigen tänker för mig själv) Jävlar, avslöja nu inte hur oteknisk jag är och berätta att jag beställt en ringsignal för 2 år sen.

Exempel 2.

Gigantti to 26.2

Jag: jag kom och söka en telefon som jag beställt.

Försäljaren: Okej. Vilken modell var det ?

Jag: ingen aning. Den är brun. (låt mig dö nu ! att jag sa det där) Säger mitt namn och då hittar han den rätta modellen på maskinen.

Idag var jag tvungen att avslöja åt min syster hur oteknisk jag är och frågade hur jag skall få en ringsignal. Fick som svar nånting med Bluetooth, vilket for helt förbi. Så nu skall hon och Janne komma hit och fixa det.

Kom hem en stund sen från restaurang Sippan. Aah, så god mat ! Verkligen. Nu sitter jag på sängen och ser på Top Chef och tror att jag spricker snart.

Det var inte bara maten som var god ikväll. Sällskapet var trevligt och det var små men viktiga grejer som gjorde upplevelsen ännu bättre.

Jag har verkligen ingenting negativt att säga om stället, snarare tvärtom. Hoppas killarna lyckas. För jag går gärna dit och äta igen.

Nu börjar jag ha det här med vinter, minus grader och magsjuka upp över öronen.

Vill åka till södern med en frisk familj. Det är det enda jag nu vill.

Vi tog en sista minuten resa till Paris och har njutit av god mat och drycker… no shit. Skulle det helst ha varit så lyckligt.

På fredag städade jag som en galning och förberedde för Johans födelsedag (14.2). Men på fredag kväll spydde Alexander. Det var där allt började. Natten till lördag var det min tur och idag var det Johans tur.
Tack och lov att vi blivit sjuka efter varandra i alla fall (jag och Johan), det skulle inte ha varit så kul om båda blivit sjuka tillika.

Dessutom fick Johan ett tråkigt samtal på lördag kväll. Styrke kramar till er, ni vet vem ni är.

Nu är jag helt slut själv och orolig så det yr om öronen. I morgon tänker jag terrorisera Medek så fort någon svarar där. Jag skall ha en läkartid åt Alexander, fast det var det sista jag gjorde. Det är så jobbigt det här med sjuka barn. Ohhoh..

Ja, man hoppas ju verkligen på en mer lyckad vecka.

Tack föresten Familjen Lindgren för 2 veckor gratis Västis. Den har åtminstone piggat upp oss några morgnar.

Och alla andra också, Trevlig Vändag så här dagen efter.

Har så mycket att göra så jag vet inte i vilken ända jag skall börja. Men jag tror jag skiter i alla “måsten”, far ut med sonen och njuter av det här underbara vädret.

Nu har vi inlett fasen ‘jag vill äta själv’. Och ‘får jag inte äta själv, äter jag inte alls’. Så de så.

Madonna hysteri har landat i Finland. Okej, det är ju första och säkert enda gången hon besöker Finland och jag förstår att det är en ‘one in a life time’ grej för många.

Men vad jag inte alls begriper är hur folk kunde, ja faktiskt vara så korkade att de satt hemma och försökte få biljetter och att alla är så förvånade över att de såldes slut på bara ett par timmar. På olika sajter gråter man över att man blev utan biljett, trots att man satt hemma och försökte. Sen åkte man dessutom till R-kiosken ! Och ändå blev man utan biljett. Låt mig små le.

Bara ett par veckor sen lyckades Lippupiste såsa till det med Bruce biljetterna, hur i fridens namn skulle det ha gått nå’t bättre, när Madonna kommer första gången till Finland.

Nån måste ju ha lyckas få sig en biljett via nätet och nån via R-kiosken, men vinnarna är ju nog de som for på sönda’ och köade till en Lippupiste och förmodligen var den första i kön på måndag morgon.

Idag är det nog så otroligt tråkigt väder. Skulle jag inte ha barn skulle jag nog ligga hela dagen på soffan och se på filmer och onödiga program på tv:n.

Tur så har jag barn så behöver jag inte bekymra mig över vilka filmer jag skall se på.

Jag har varit till Ikea fler gånger på ett par månader nu än vad jag varit på många år ! Jag är så ur less på alla våra gardiner och vill ändra om här hemma lite. Mamma och Anna ställde upp som barnvakter så jag och Johan stack till Sello och Ikea.

Köpte ett randigt tyg som jag tänkt mig till hjälpköket. Där skall jag sy en gardin och sen tyg för att gömma den fula hyllan under diskbänken.

I senaste Stockmann “katalogen”, hade de en bild på Solliden gardiner. En gammaldags linnegardin som rullas. Den kostar 59 € och jag behöver 2. Alltför dyrt i dessa fatttigmanstiden (alltid för dyrt nog) så kom jag på att köpte ett par vita linne gardiner från Ikea senast vi var dit med Anna och Janne. De kostade 9,95 kanske. Billiga var de, så de skall jag nu på något konstit sätt försöka sy till snyggare gardiner i min smak. Hur och när, det återstår att se. Har på känn att de kommer att förorsaka många gråa hår ännu.

Hittade en bild hur jag önskar att gardinerna skall se ut när dom väl är färdiga. Dock kommer mina gardiner inte ha mönstret.

Bilden: www.mixin.se

Jag har respekt för poliser, vakter.. ja någon med makt faktiskt. Så fort jag ser att det kommer en polisbil emot mig eller att de kör efter mig, lättar jag på gaspedalen. Inte så länge sen så körde jag efter en polisbil. Mitt i allt sätter dom på blinkarna och det där tjutande ljudet. De kör på sidan och jag blev alldeles i panik. På bara några sekunder så hade jag kommit på en story om hur jag faktiskt höll mig till hastigheten och om det är någon som skall få böter så är det nog bilen framför mig isåfall (inte poliserna dock). Och tänk nu hur fattig jag redan är. De gjorde dock en U-sväng, så det var inte mig de var efter. Troligtvis for de till Shell på kaffe.

En halv timme sen ringde det och i rutan var det en konstig nummer. Det var en kvinna i andra ändan och jag knappt hörde va hon sa.  Ja, hon jobbade på skatteverket. HJÄLP, har jag lyckas såsa till det med mitt skattekort. Skattebedrägeri… Nej, så farligt var det inte. Hon ville bara ha lite mer information om vad jag kommer att förtjäna och så upplyste hon mig om några grejer jag inte visste. En riktit snäll tant alltså.

Nu är det mamma-barn träff som gäller.